I går kväll fick jag ord på känslor och tankar som funnits länge. För mig är det viktigare att kunna känna att jag styr över mitt liv än att ha en trygghet och ett fast arbete där jag inte trivs.

För mig är det mer stressande att ha människor runt omkring mig som får mig att må dåligt eller som får andra att må dåligt  t ex genom ett tråkigt bemötande, än att ha en tillvaro som är fylld av många saker och bollar i luften men som ger mig möjlighet att råda över det som kan rådas över.

Jag ska ha dessa insikter med mig i min framtida vandring i livet!

Nu har vi bara två av sex kattungar kvar. Det börjar kännas lite konstigt men ganska skönt ändå. Lilla Smulan har åkt hem till sitt nya hem ikväll och jag är övertygad om att hon har hittat det bästa hem hon kan få. Det känns så bra att alla katterna verkar ha acklimatiserat sig jättebra i sina nya hem. Faktiskt verkar alla ha fått de bästa hemmen för just dem....

Suss gott alla små missar och alla andra i Allhelgonanatten!

Vilken styrka från en 6 årig kille att berätta för sin mamma varför han inte vill gå på utvecklingssamtal med fröken. Vilken lycka hans mamma känner när hon får det förtroendet! Jag kanske ändå inte är en helt förtappad mor, som lyckades ha tålamod och kanske trycka på rätta knappen för att det äntligen skulle komma förlösande ord och inte bara gråt och förtvivlan. Hur fantastiska är de inte de små liven med stora tankar?!

Nog undrar jag hur världen skulle se ut om vi alla tog oss lite mer tid att utföra saker och mer tid att fundera över vad vi gör och varför. Är det rimligt att barn känner sig sämre för att de inte är snabba nog.

"Hellre fort än bra" Är det det vi vill att barn ska ha som mål?

"Den långsamma vägen är alltid den snabba vägen". Det gäller nog i de flesta lägen även om det började som en tanke i hanterandet och inlärning av hästar. - Tack Ellen Ofstad!

Tro nu inte att jag alltid klarar av att leva efter mina kloka ord.... Men man sägs lära andra det man helst av allt vill lära sig själv.....

Nu ska jag göra ett nytt försök att sova.

Så har jag blivit uppsagd från mitt arbete idag. Tänk vad försäkringskassan ställer till med. Inte nog med att de uppför sig illa och inte verkar veta varken vad de håller på med eller vad det innebär att bemöta folk på ett hyfsat och värdigt sätt. Dessutom håller de inte sina överenskommelser utan en hel massa rehabiliteringsföretag i landet får nu slå igen....  Vad säger politikerna om detta. -Hade vi ingen aning om!...

Det här med bemötande kommer jag att ha utförligare funderingar vid senare tillfälle. En fredagkväll när älgjakten är slut, barnen likaså och jag blivit av med mitt jobb är ej bästa läget.

Men men inget ont som inte har nåt gott med sig. Jag tror jag ska luta mig tillbaka och se vad livet har att erbjuda. Eller kanske inte det är väl inte riktigt min grej. Men lite i alla fall... kan jag kanske luta mig tillbaka.

Att leva eller att överleva, är det den stora frågan här i livet?

Jag tror att det måste handla om att LEVA. Men alltför många gånger är det just överlevnad som får bli det viktiga. Jag är ändå lyckligt lottad men ibland blir det mkt överlevnad för en medelålders småbarnsmamma....

Nån annan som undrar om man kan uppfinna nånting som sprutar baklänges i telefonledningarna mot otrevliga telefonförsäljare som inte ens respekterar att man är ansluten till NIX?

Nu är det dags att hämta de rara små liven på skola och dagis.

Ha det alla ni därute!

Jag har skaffat mig en blogg....

Då får vi se vad som månde bliva av detta. Vi får hoppas att det kommer både glädje, hopp, ilska och frustration över livet och tingen inhoppandes på denna sida. Nu ska jag fundera vad jag ska pränta ner.

Ajöken sa den gamla fröken (nä visst ja jag är ju numera fru sen 5 år tillbaka)