Hon blev bara sämre och sämre och har nu fått gå till de evigt gröna ängarna.

Bamse verkar ta som sin stora uppgift att ta hand om hennes föl. Han äter hö och vi ska försöka få i honom kraftfoder och mjölkersättning. Han blir 7 v i morgon.

Nu är det en ny häst att hålla tummarna för. All hållna tummar gav dem i alla fall 7 v tillsammans!

Livet är ibland alltför orättvist. Men Saga har gett oss en massa bra saker som ändå är det som finns kvar i allt elände......... Hela familjen gråter det är svårt även för små killar att mista en häst som dessutom har ett föl som behöver sin mamma....

Tänk vackra tankar............

Saga är sämre och igår kväll trodde jag återigen att hon tagit sitt sista andetag inom en mkt snar framtid. Idag mår hon mentalt bättre. Dock vill hon ej stödja på höger fram.

Tidigare i veckan reagerade hon med nån form av allergisk reaktion pga knott och / eller betet efter en lång regnperiod. Så ansiktet var nästan kalt på ena sidan där hon kliat bort pälsen....

Det vill till att man har lite reservenergi att ta av när livet går berg och dalbana. Förvisso är det ju "bara" en häst. Jag vet att det finns många som haft berg och dalbanor med sina nära och kära människor. Men för oss är hon nu inte bara en häst utan hon är SAGA, vår älskade fina häst som vi varit med från allra första början t o m när hon blev till.

Nåväl det är ju hoppet som är det sista som ska lämna oss. Vi lever på det även om det i dagsläget känns hopplöst!

Fölet är stort kraftigt och en pigg kille. Har lite reserver att ta av. Vilket Saga inte har. Hon har stått på rätt sträng diet för att inte vara för tung och belasta hovarna i onödan. Men nu har hon fallit ur rejält senaste dagarna.

Hållna tummar har ju hjälpt förr. Så håll tummarna att det funkar ett tag till så den lille kan klara sig och bli en stor och ståtlig häst!

Sagas framtid känns väldigt oviss.......

I lördag var jag på klassfest. 30 år sen vi gick ut nian!

Och alla var sig så lika. En del hade nog inte ändrat mkt i sitt liv sen 1979 medan andra hade gjort en hel del men var sig ändå lika.... Det var alla klasser i hela kommunen som samlats. Vår klass representerades av 10 pers. Två finns inte längre.

Det var roligt att alla var så glada att ses och att de mådde bra och verkar ha bra liv.

För mig som inte bott i den stan sen 1982 kändes det bra att bli så välkomnad och uppskattad.

idag är jag trött och lite krasslig. Barnen är trötta och griniga efter en vecka hos morfar med sambo i en lägenhet. Svårt när jman är liten och van att kunna vara ute och härja så mkt man vill. Inte blev saken lättare när storebror blev kräksjuk och vi fick ta det lugnt inne i ett par dagar.

Så det blir nog en tidig kväll i kväll.

Tack alla fina människor för en trevlig klassfest!