Förra veckan var vi magsjuka................ länge sen sist och tur är väl det!

Idag kom insikten åter: -Jag MÅSTE följa min mages röst. Dvs jag måste göra det som känns rätt i magen. Och då menar jag riktigt rätt! Sluta fundera över vad som är "politiskt korrekt" eller vad andra tycker. Gör jag bara det som jag tycker är rätt så kommer det att bli RÄTT för MIG i slutändan. Och givetvis även för mina nära och kära. Vi struntar i inskränkta och tråkiga människor min mage och jag!

Så ni som följer mig får väl se vart min mage bär mig. På sprudlande äventyr och krokiga vägar antar jag men slutmålet måste bli en lycklig mage och dess matte. Hästarna ska givetvis vara med när vi når målet.

Nu ska barn nattas.

Nu har vi varit magsjuka hela familjen i två dagar. Inte roligt alls. Trött och slut blir man efteråt åxå. Som tur är var det många år sen sist jag var riktigt dålig i magsjuka.

Har varit till arbetsförmedlingen trots detta dagen till ära. Att sjukskriva sig som arbetslös utan att ha varit och anmält sig till a f går minsann inte då får man inga pengar. - Men tänk om man blir jättesjuk får en stroke eller trillar ner från ett tak då? -Nej se man måste vara anmäld till af innan man blir sjuk. -Tur att jag bara är magsjuk! -Ja, det är ju bra att du ser det på det viset...

Nu är det skönhetssömn efter att barnens kläder för morgondagen lagts fram. Och förhoppning om en bättre dag än denna imorgon.

Susseliluss!

Vill bara berätta om min vackra, kloka och fantastiska häst som är 27 år!

Pigg och glad med en stor integritet har hon lärt mig så oerhört mycket. Hon har fått mig att göra saker som jag aldrig trodde att jag skulle göra bara av den enkla anledningen att hon flyttade hem till oss och gav mig det stora förtroendet att vara hennes matte.....

Nio år senare har jag en dotter efter henne, två egna söner, mängder av erfarenhet och en större tilltro till mig själv.

Förutom att hon gett mig en hel del så har hon fått andra att våga rida. De som varit väldigt rädda, barn som inte vågat trava på ponnyer har glatt velat trava mera, trava mera när de suttit på Lisa 1,62 m ovan vattenytan.....

Det svåra är att förklara för "dem som int begrip" (Ingemar Stenmark tack för de kloka orden!). Och med åldern och livets insikt (min) så finns det nog ingen anledning att förklara för dem heller...

Ja, Lisa i våras sa du till mig: -Jag står ju här! Sluta nu! När jag var ledsen och trodde att dina dagar var räknade. Då bubblade skrattet upp i mig och det blev skrattårar i stället. Jag gick in till min man och sa att -Lisa hänger nog med ett tag till... Ett halvår senare står du fortfarande här och verkar inte ha några andra planer för tillfället...

Jag älskar dig Lisa, du fantastiska häst! Tack för allt du gett mig och fortfarande ger till mig och alla andra, som har förmågan att se din storhet! Du brukar försöka även med de som inte riktigt hänger med men till slut ger du upp. Tålamod är inte riktigt din grej trots att många kan tro det när de ser dig snällt stå still och vänta... Nej fart och fläkt och temperament är du, dolt i snygg lyxförpackning. Har jag rätt?

Och hoppas innerligt att du tänker följa med mig in i nästa fas i livet...

Tack Anna att du släppte denna underbara häst till mig!

Matten

Nu ska jag åka på studiebesök och se hur andra jobbar med hästar och ridterapi. Ska bli mycket spännande.

Alla mina tankar och ideer kanske blir av till slut. Nu får ni inte tro att jag inte har satt några av mina tankar och ideer i verket. För det har jag nog minsann men det finns ju saker i livet som gör att man inte har möjlighet fullt ut att göra det man vill. Barn som är små och behöver tid och rum. Pengar som inte räcker till osv...

Kom just på en sak som hände när jag vid 39 års ålder fått mitt första barn. Jo när han så kommit ut så började jag titta på rid- och hästkurser jag ville gå och tänkte att nu går det ju bra. Men så insåg jag att nu har jag ju en liten bebis som behöver ammas och som jag inte kan lämna typ en vecka eller ens en helg... 6 år senare så klarar de sig betydligt bättre. Tack grannar och kusiner för att ni ställer upp och är barnvakter.

Alla ni som är utrustade med snälla mor- och farföräldrar som ställer upp och bor nära er. Glöm inte bort hur lyckligt lottade ni är!

Nu ska jag umgås med min make en stund innan sömnen tar över.

Puss i novembermörkret.

Tänk vad de gör med oss! De sänker vårt blodtryck. De tar oss ur depressioner. De får oss att älska. De får oss att skratta. De får oss att våga. De får oss att gråta. De minskar spasticitet. De minskar smärta. De får oss att ......... ja fyll i!

Gå gärna in på  www.elaina.bloggagratis.se och titta på en av världens finaste kattungar! Jag måste säga att det är helt fantastiskt hur gosiga och sociala kattungarna blivit.

Nu tror jag att livet börjar ta form för framtiden. Och att jobb med hästar och ridterapi kommer att bli verklighet. Den som lever får se.

Jag blir så trött på att få höra att mina medmänniskor blivit kränkta av vården. Särskilt trött blir jag när det handlar om kollegor till mig. Vad är det som gör att vi måste nedvärdera andra och bemöta dem på ett kränkande och sårande sätt? Ge mig ledtrådar för att förstå.

Ni som läser min blogg. Skriv gärna en kommentar. Statistiken visar att ni varit här..... Vill ha både ris och ros och hjälp att klura vidare ibland.

Till alla kattungsfamiljer vill jag säga: Tack för att ni gett våra små missar så bra och lämpliga hem. Nu har vi bara lilla Lavendel kvar. Lovar att sätta in bilder när jag får mer tid.

Ha en bra vinterda!