Igår gick luften ur mig. Trots att jag haft ovanligt mkt tid att förbereda och fixa inför julen så känns resten just nu mig övermäktigt......

Är det just för att det är jul? Eller är det för att tempot varit för högt? Svaret lär aldrig bli helt solklart.

Just nu vill jag bara ligga i soffan och sappa. Jul blir det ju hur man än gör. Fast julklapparn bör slås in, åtminstone till de rara små barnen. Skinkan är godast kokt. Laxen gravad. Sillen inlagd.  Knäcken kokt. Och varje år säger vi att nu ska vi försöka göra nåt nytt, spännande som verkar gott. Och sen räcker liksom inte orken och inspirationen till. Köttbullarna med smaka av ingefära och vitlök ligger färdiga i frysen. Lussebullar finns det kvar några liksom pepparkakor och en del andra kakor. Löjrom ska det åxå finnas av i frysen. Nu kom jag ihåg att jag ju har handlat leverpastej, sylta, cheddar, edamer, skinka och julmust. Vi kommer inte att svälta ihjäl!

Glögg har vi i överflöd efter vårt glöggkalas. Så kom gärna över på lite glögg och pepparkakor. Lite ost finns det åxå kvar.

Dessutom känner jag mig ovanligt stadd vid kassa. Trots att jag är arbetslös sen en månad. Fick tillbaka på skatten. Semesterdagar som ej tagits ut på slutlön som betalades ut i förra veckan! Och i förrgår fick jag ersättning för sveda och värk från Folksam på min olycksfallsförsäkring, för min brutna arm. Vi får se hur länge det räcker och om jag får nån a-kassa eller om jag varit sjukskriven för mkt för att min arbetade tid sak räcka till. Puss på dig Fredrik Reinfeldt!!!

Ni som bara smygkikar på min blogg, skriv en kommentar och våga ge er tillkänna!

Suss gott!

Hur säljer man sig själv och verkar samtidigt väldigt trovärdig och seriös som person? Tror aldrig jag riktigt kommer att få den förmågan.....

Kan man verkligen vara sig själv fullt ut på en anställningsintervju? Jo, om allt känns 110 % rätt och personerna som intervjuar likaså...?!

Idag lyckades jag i alla fall få ur mig det jag ville förmedla. Dock på mitt eget lilla vis, förståss. Jag är den jag är och funkar inte det så funkar inte det. Fast jag kan ju visa upp mina goda sidor istället för mina något kantiga. Eller? Är jag för gammal för det? :)

Satsa på dig själv men tänk på andra. Om jag alltid sätter andra i första hand kan jag då förverkliga mig själv? Måste vi förverkliga oss själva? Blir min familj lyckligare för att jag alltid sätter dem först? En självförverkligad och lycklig mamma är det en bra eller dålig mamma?

Hur gör ni andra ute i etern? Hur tänker ni? Vilket kanske är det primära. För hur vi än tänker blir det kanske aldrig riktigt så vi handlar?...

Provicera mig så jag får tänka lite mer med min understimulerad hjärna!!

Nu ska katten ha p-piller (trots att det blev så fina och glädjespridande kattungar..)

Är fullmånen över, så vi kan sova gott i natt?

Studera rapphönsfärgade höns och säg vad ni tycker sen.

Insåg nyss när jag skrev ett mail att jag nog lider av mental och social understimulans i multum just nu....

Har varit på kurs i helgen och lagt in mitt veto alldeles för mycket, tycker jag efteråt. Men mina tankar har ju snurrat runt och jag har funderat en del över detta med hästar och hästhantering. Vilket jag faktiskt åxå tycker att jag trots endast 9 år som hästägare, har lärt mig en del om. Fast jag måste lära mig att vara lite mer ödmjuk..... i mitt sätt att uttrycka mig..... Ni som är födda under samma stjärna: - Kan vi det?

Kom just ihåg en märklig episod... En läkare som sa: Ja, men är du skorpion så är det klart att du vet vad du talar om och har rätt...

Hörde nyss uttrycket: -Vill du ha rätt eller vill du vara lycklig? Tankvärt.

Och hur kan det komma sig att man kan tycka att bedömma hästars exteriörer och gångarter kan vara så j-a roligt? Ja, just roligt! Men det är det. Som tur är är jag inte ensam som ligger vaken halva nätterna och studerar stamböcker och annat matnyttigt...... Ingen nämnd och ingen glömd. Fast de jag mest känner mig förenad med är något äldre gentlemän (äldre än mig).

Nu ska jag ta hingskatalogen och gå till sängs.

Sov gott!

Häst- och hönsfantasten (vilket man åxå lätt kan snöa in på... men det tar vi en annan gång :))

Förra veckan var vi magsjuka................ länge sen sist och tur är väl det!

Idag kom insikten åter: -Jag MÅSTE följa min mages röst. Dvs jag måste göra det som känns rätt i magen. Och då menar jag riktigt rätt! Sluta fundera över vad som är "politiskt korrekt" eller vad andra tycker. Gör jag bara det som jag tycker är rätt så kommer det att bli RÄTT för MIG i slutändan. Och givetvis även för mina nära och kära. Vi struntar i inskränkta och tråkiga människor min mage och jag!

Så ni som följer mig får väl se vart min mage bär mig. På sprudlande äventyr och krokiga vägar antar jag men slutmålet måste bli en lycklig mage och dess matte. Hästarna ska givetvis vara med när vi når målet.

Nu ska barn nattas.

Nu har vi varit magsjuka hela familjen i två dagar. Inte roligt alls. Trött och slut blir man efteråt åxå. Som tur är var det många år sen sist jag var riktigt dålig i magsjuka.

Har varit till arbetsförmedlingen trots detta dagen till ära. Att sjukskriva sig som arbetslös utan att ha varit och anmält sig till a f går minsann inte då får man inga pengar. - Men tänk om man blir jättesjuk får en stroke eller trillar ner från ett tak då? -Nej se man måste vara anmäld till af innan man blir sjuk. -Tur att jag bara är magsjuk! -Ja, det är ju bra att du ser det på det viset...

Nu är det skönhetssömn efter att barnens kläder för morgondagen lagts fram. Och förhoppning om en bättre dag än denna imorgon.

Susseliluss!

Vill bara berätta om min vackra, kloka och fantastiska häst som är 27 år!

Pigg och glad med en stor integritet har hon lärt mig så oerhört mycket. Hon har fått mig att göra saker som jag aldrig trodde att jag skulle göra bara av den enkla anledningen att hon flyttade hem till oss och gav mig det stora förtroendet att vara hennes matte.....

Nio år senare har jag en dotter efter henne, två egna söner, mängder av erfarenhet och en större tilltro till mig själv.

Förutom att hon gett mig en hel del så har hon fått andra att våga rida. De som varit väldigt rädda, barn som inte vågat trava på ponnyer har glatt velat trava mera, trava mera när de suttit på Lisa 1,62 m ovan vattenytan.....

Det svåra är att förklara för "dem som int begrip" (Ingemar Stenmark tack för de kloka orden!). Och med åldern och livets insikt (min) så finns det nog ingen anledning att förklara för dem heller...

Ja, Lisa i våras sa du till mig: -Jag står ju här! Sluta nu! När jag var ledsen och trodde att dina dagar var räknade. Då bubblade skrattet upp i mig och det blev skrattårar i stället. Jag gick in till min man och sa att -Lisa hänger nog med ett tag till... Ett halvår senare står du fortfarande här och verkar inte ha några andra planer för tillfället...

Jag älskar dig Lisa, du fantastiska häst! Tack för allt du gett mig och fortfarande ger till mig och alla andra, som har förmågan att se din storhet! Du brukar försöka även med de som inte riktigt hänger med men till slut ger du upp. Tålamod är inte riktigt din grej trots att många kan tro det när de ser dig snällt stå still och vänta... Nej fart och fläkt och temperament är du, dolt i snygg lyxförpackning. Har jag rätt?

Och hoppas innerligt att du tänker följa med mig in i nästa fas i livet...

Tack Anna att du släppte denna underbara häst till mig!

Matten

Nu ska jag åka på studiebesök och se hur andra jobbar med hästar och ridterapi. Ska bli mycket spännande.

Alla mina tankar och ideer kanske blir av till slut. Nu får ni inte tro att jag inte har satt några av mina tankar och ideer i verket. För det har jag nog minsann men det finns ju saker i livet som gör att man inte har möjlighet fullt ut att göra det man vill. Barn som är små och behöver tid och rum. Pengar som inte räcker till osv...

Kom just på en sak som hände när jag vid 39 års ålder fått mitt första barn. Jo när han så kommit ut så började jag titta på rid- och hästkurser jag ville gå och tänkte att nu går det ju bra. Men så insåg jag att nu har jag ju en liten bebis som behöver ammas och som jag inte kan lämna typ en vecka eller ens en helg... 6 år senare så klarar de sig betydligt bättre. Tack grannar och kusiner för att ni ställer upp och är barnvakter.

Alla ni som är utrustade med snälla mor- och farföräldrar som ställer upp och bor nära er. Glöm inte bort hur lyckligt lottade ni är!

Nu ska jag umgås med min make en stund innan sömnen tar över.

Puss i novembermörkret.

Tänk vad de gör med oss! De sänker vårt blodtryck. De tar oss ur depressioner. De får oss att älska. De får oss att skratta. De får oss att våga. De får oss att gråta. De minskar spasticitet. De minskar smärta. De får oss att ......... ja fyll i!

Gå gärna in på  www.elaina.bloggagratis.se och titta på en av världens finaste kattungar! Jag måste säga att det är helt fantastiskt hur gosiga och sociala kattungarna blivit.

Nu tror jag att livet börjar ta form för framtiden. Och att jobb med hästar och ridterapi kommer att bli verklighet. Den som lever får se.