Idag har jag ridit min lilla häst för första gången på nästan 5 månader, efter att armen gick av. Red henne då en liten stund innan.

Hon har knappt gjort nåt. Grannen som hjälper mig med hästarna har haft ont om tid och kanske ridit henne max 5 ggr sedan dess.

Matte som är av den hariga typen och inte riktigt kommit igång mellan barnafödande, amning, sargade skrev (efter förlossningar), operation av galla, blindtarm, skrev (för att lappa ihop) och så en bruten arm, lyckades äntligen ta sig upp på den lilla godingen!

Orolig och nervös när jag satt upp. Men efter några meter bara suckar jag av lycka! Det är för underbart att få sitta på en häst som är så duktig och rolig att rida trots att vi aldrig kommer vidare i vår utbildning. Så är det bara så fantastiskt!

"Hä gå int å förklar för dem som int begrip" citat Ingemar Stenmark. Tack Ingemar för de OTROLIGT kloka orden! De kommer som en befrielse för mig ibland när jag inser att det är så här i livet att vissa människor kommer aldrig att förstå vissa saker. Nu tänker jag inte mest på just detta att få tillfredsställelsen att rida en underbar häst, utan i andra mer djupsinniga saker som vissa människor nog aldrig kommer att förstå. forstättning kanske följer i detta ämne...

Men det kanske var en liknande sak du Ingemar försökte förklara? Jag minns inte riktigt sammanhanget.

Grannen berättade hur viktig hennes häst och umgänget med henne var när hennes föräldrar skilde sig när hon var barn. Återigen bekräftelse på vad de betyder för oss de underbara djuren.

Nu ska sovas så jag orkar börja nytt jobb på måndag. Jag och äldste sonen sov dåligt inatt. Fullmånen är i antågande...